Jag har använt mig en hel del av Jan Hedhs bok Sylt och marmelad. Man kan lätt tro att jag gillar den. Men det gör jag inte. Den är så otroligt pretto och enbent att jag blir tokig. Den är bra som referensbok. Jag har lärt mig en hel del av att läsa i den. Jag har lärt mig att pektin frigörs vid 106 grader när man kokar sylt och att man ska använda en pensel och pensla kanterna med kallvatten för att ta bort sockerkristaller. Jag har lärt mig hur man gör olika slags syltprov och hur man steriliserar burkar. Så den biten är bra. Den är lätt överdriven i sin noggrannhet, men okej, rätt ska vara rätt. Man kan ju välja vilken nivå man vill lägga sig själv på.
Men recepten, nej, det funkar inte. För det första är recepten alldeles vansinnigt stora. Vem har ett kilo smultron? Man pratar väl normalt om liter när man plockar bär, och en liter bär väger verkligen inte ett kilo. Efter att ha länsat min vinbärsbuske på svarta bär idag fick jag efter att ha rensat klart ihop 350 gram tillräckligt mogna bär (ca en halvliter). Receptet på svartvinbärsgelé var på 2000 gram bär och skulle ge 1000 gram gelé. Jag tror inte jag skulle göra åt ett kilo gelé under en hel livstid (nåja...). Framförallt vill jag inte göra såna gigantiska satser när jag inte vet om jag tycker resultatet blir gott. Jag gör det här för att jag vill använda det som växer i min trädgård. Jag har en normalt utrustad villaträdgård med lite bärbuskar, lite jordgubbsland och några fruktträd. Jag vill inte gå och köpa en massa bär bara för att göra jättesatser. Och att skala ner funkar väl inte alltid. Idag försökte jag skala ner svartvinbärsgeléreceptet, men punkten "koka under lock i 30 minuter" skalade jag inte ner mer än att jag tog av efter 25 minuter. Min silning av kletet sedan resulterade i ungefär en matsked saft att försöka göra gelé av. Jag gav upp och försökte rädda situationen. Resultatet ser jag när min gelé stelnat, så jag återkommer om hur det gick...
Och om man bortser från kvantiteterna så tycker jag att recepten är ganska oinspirerande. Vanliga bär som vinbär och frukter som äpplen borde det kunna finnas massor av varianter på, men boken är tunn på användbarhet. Istället finns recept på de mest märkliga bär, och skitkrångliga bakverk som serverats på lyxkryssningar där Hedh varit konditor. Helt ointressant för mig som syltnybörjare.
Nej, jag gillar den inte. Jag måste försöka hitta andra källor till recept, böcker eller internet, och bara använda den som referensbok för olika tekniker. Jag vill att det ska vara roligt att koka sylt, och jag kan mycket väl tänka mig att använda syltsocker och köpepektin (Hedh tycker såklart man ska göra sitt eget pektin), men eftersom vanligt socker är mycket billigare än syltsocker och det är gammal beprövad teknik att koka sylt på klassiskt sätt vill jag gärna lära mig på det viset. För att det är roligt. Inte för att vara märkvärdig. Så är det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar